Spenderade kvällarna och nätterna av helgen hos pojkvännen. Men jag börjar verkligen tvivla på att han och jag kommer att fungera. Han är något av en perfektionist. Jag är en klassisk slarvmaja.
Visst vi har samma grundvärderingar i livet
 Ett bekvämt och lugnt familjeliv.
Men bara en sådan sak att jag har varit den som åkt buss till honom ( jag har betalat resorna) av alla de gånger vi träffats så har han kört mig hem max 4 gånger. Hämtat mig har han nog aldrig gjort.
Idag sa jag ifrån att jag inte har råd att åka buss hela tiden och att jag kunde komma över om han betalar bussen några gånger. Det gick han med på. Men jag fick ändå betala det själv och han bad mig att skaffa en app så att han kunde föra över pengarna till mig. Det gjorde jag. Fortfarande inga pengar.

När jag har varit hos honom så har det hänt ( mer än en gång) att han lagat mat till sig själv och inte bjudit. I går så tog jag mod till mig och frågade ifall jag också kunde få. Han stekte ägg bacon och korv. Jag fick ett stekt ägg.... jag fick själv ta en torr brödskiva i hans kyl och frågade om jag åtminstonde kunde få en korv ( cocktailkorv de är hälften så stora som en prinskorv) han svarade " ja en" och ja jag fick en korv.  Det här är inte första gången han gör så och ska jag vara ärlig så känns det som att han inte uppskattar mig.

Jag har försökt att tänka ut något han gjort för att vara gullig mot mig men kan inte riktigt komma på något mer än att han hänger fram handduk till mig så att jag kan dusha, vill att jag bara går rakt in utan att knacka när jag ska komma på besök.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte var jag har honom. Han har sagt att han inte tvivlar på sina känslor men att han inte vågar bli hel förälskad i mig.

Jag är upp över öronen förälskad i honom men jag tycker inte att han behandlar mig rätt.

Vi har varit på en date på snart 3 månader alla andra kvällar har varit dush, slö tittat på TV och sex.

Som min mamma sa när jag berättade om min frustration " varför är det alltid du som ska anstränga dig till det yttersta i förhållanden?"

De orden fick mig att tänka.. Ja där finns ett mönster.
Jag har alltid ansträngt mig lite extra i alla mina förhållanden. Jag har gjort något på alla hjärtans dag, födelsedagar m.m jag ger ofta komplimanger. Jag behandlar helt enkelt min partner så som jag själv vill bli behandlad.

Men han ger dubbla signaler. I början va det. Jag faller för dig, vi klarar av detta tillsammans. Han gav mig komplimanger för mitt utseende han bjöd med mig och barnen på en sport han och hans barn går på men jag bad om en raincheck då jag behövde komma igång med annat först. m.m
Nu heter det som sagt att han är rädd för att bli riktigt kär. Han vill ta det långsamt.
När jag frågade idag om erbjudander om sport grejen fortfarande stod så blev han lite "hmmm jag får se hur vi ska planera in det"

Jag är typiskt sådan att jag över analyserar saker. Tex han hade sagt att han inte sjunger framför andra om han inte känner sig trygg med dem.idag sjöng han till radion framför mig. Det gjorde mig mer glad än vad det egentligen ska. Han har mitt foto på sitt bildspel på mobilen. Men jag har inte fått träffa hans familj mer än hans barn.  Jag vet inte ens om han pratar om mig med vänner eller familj.

Jag skrev til honom att jag gärna vill ha en riktig date nästa månad (kl 15.00) han har fortfarande inte svarat (kl 21.00)

Det tar jag som att han inte vill.

Det känns som att han varken lägger tid eller energi på mig. På oss vilket sårar mig och ska jag vara ärlig... Fortsätter det så här så kommer det inte att hålla.

Och det gör mig väldigt ledsen då jag har så starka känslor för honom.

Men är jag inte värd mer?