Idag har jag haft en dålig dag rent psykiskt. Jag mådde någorlunda bra i morse. Gjorde fruckost till barnen och sen kom det första SMS från familje behandlare  där hon frågar om barns kommit upp i tid.  De ska upp mellan 6 och 7 för att rutinerna inte ska brytas. Men de kom upp sent. Runt 8  - 9 tiden.
Senare under dagen fortsatte det. Har du gått t med barnen idag. Nej jag sa till barnen i morse att de måste hjälpa till och städa upp sitt rum sen kan vi gå ut och leka tillsammans. Då va det plötsligt något vi skulle arbeta med. När jag är konsikvent så dög det inte för barnen fick sitta vid sina datorer.

Barnen sitter vid sina datorer det stämmer. De ser på film och spelar. Men det många inte vet eller inser är att de tar självmant uppehåll och leker med leksaker och har bara ljudet till en film i bakgrunden. Men nu ska jag använd datorerna som belöning istället.  Lättare sagt än gjort.

Smsen fortsatte att komma över hela dagen. Jag känd mer och mer hur mitt humör blev sänkt och jag började bli lättare irriterad.

Skrev av mig all galla med min pojkvän ( jag tycker riktigt synd om honom att behöva läsa allt det där om hur frustrerad jag är.) under tiden som jag skriver det till honom så får jag en panikattack.
När den är över så googlar jag på panik attack och självhjälp. Det leder till en länk om ptsd. Jag läser om symtomen för ptsd och börjar storgråta när jag ser att alla symptom stämmer in på mig. (Förutom självmordstankar) livet är en gåva och jag tänker inte kasta bort det. Om inget annat så  måste jag leva för mina barns skull.

Jag visste att familje behandlar en är säker på att jag har ptsd men jag har innerst inne inte velat tro på det.

Jag har inte gråtit på ca en månad.  Så det va mycket ångest, sorg och ilska som skulle komma ut. Jag har bara lättat på trycket. Där finns många tårar som behöver komma ut men jag kan inte gråta för mycket just nu. Jag måste hålla mig stark ett tag till.

Familje behandlarna vill först att vi fixar det för barnen med psykolog m.m och när det är klart kan jag börja få hjälp. Så när jag sen sitter hos min egen psykolog så kan jag gråta ögonen ur mig och försöka göra mig förstådd.

Det är så typiskt. Igår va jag lycklig! LYCKLIG!? Jag har inte varit lycklig på nästan 5 år. Och så ska min hjärna min ångest och stress förstöra allt.

Idag är en sådan dag där AG är övertygad om att allt kommer att gå åt helvete. Pojkvännen kommer att tröttna och göra slut.  Familje behandlarna kommer att komma fram till att jag är en urusel mamma.

Idag känner jag mig värdelös. Idag är jag på botten.

Bara en väg att gå right? Dags att bygga upp mitt mående igen. Jag vill ha fler dagar där jag är lycklig.

I morgon är tanken att barnens rum ska städas upp. Datorerna sätts inte igång förrän rummet är städat.

Det är inte den metoden jag tror på men det är den metoden som familjebehandlarna tycker ska användas.

När rummet är städat så kan barnen och jag gå ut för att ha lite skoj.